ART 1993–1997

 

En historisk grund för ett nytt sätt att skapa film

Under åren 1993 till 1997 växte filmprojektet ART fram i Malmö som ett kreativt och socialt kulturprojekt med fokus på ungdomar, berättande och praktiskt filmskapande. Projektet utvecklades i samarbete med bland annat Malmö kommun och olika studieförbund och kom under flera år att engagera hundratals unga människor genom film, video och gemensamt skapande.

 

ART byggde på en enkel men stark idé: att ge människor möjlighet att uttrycka sina tankar, erfarenheter och berättelser genom filmens språk. I en tid då videoteknik fortfarande var dyr och relativt svårtillgänglig skapade projektet möjligheter för ungdomar att arbeta praktiskt med manus, kamera, ljud, redigering och produktion. För många deltagare blev ART det första mötet med film som eget uttrycksmedel.

 

Projektet arbetade med ämnen som låg nära människors vardag och samtid. Genom filmer och videoprojekt lyftes frågor kring arbetslöshet, rasism, våld, droger, ensamhet och socialt utanförskap. Samtidigt handlade arbetet inte bara om samhällsproblem, utan också om gemenskap, skaparlust och möjligheten att hitta sin egen röst.

 

Flera av projekten genomfördes tillsammans med arbetslösa ungdomar i Malmö. Deltagarna fick följa hela processen från idé till färdig film och arbetade ofta i grupp, där samarbete och delaktighet stod i centrum. Många av filmerna producerades till stor del av deltagarna själva, med handledning inom regi, manusarbete, inspelning och redigering.

 

ART uppmärksammades under dessa år i flera tidningsartiklar och reportage, där projektet beskrevs som ett viktigt och nytänkande arbete inom kultur och ungdomsverksamhet. Artiklarna dokumenterade inte bara filmerna och verksamheten, utan också den energi, stolthet och gemenskap som växte fram kring arbetet.

 

Under projektets gång producerades flera kortfilmer och videoprojekt med sociala och mänskliga teman. Bland dessa fanns filmer som Droger – brustna illusioner, Brytpunkten, Hyran, Ensamhet och Something to Tell. Filmerna speglade sin samtid, men berörde också frågor som fortfarande är aktuella: identitet, framtid, utanförskap och människors livsvillkor.

 

Även om tekniken såg annorlunda ut på 1990-talet lever mycket av ART:s grundidé vidare. Det som då skapades med videokameror, bandredigering och enklare produktionsmiljöer har idag fått nya möjligheter genom mobilen. Där ART öppnade dörrar för unga människor att upptäcka filmens kraft, bygger Mobilbio vidare med ett verktyg som är ännu mer tillgängligt.

 

Från ART till Mobilbio finns en tydlig röd tråd: tron på människors skaparkraft och på filmens möjlighet att förena lärande, berättande och gemenskap. Det handlar om att göra filmskapande mer öppet, mänskligt och tillgängligt — och om att ge fler människor möjlighet att upptäcka värdet i sina egna berättelser.

Barbro Mellander

Barbro Mellander var distriktschef och fanns med vid starten av Projekt ART. Hennes stöd var en viktig del av den miljö där unga människor fick möjlighet att skapa film, växa och göra sina röster hörda.

Det som började med videokameror på 1990-talet lever idag vidare genom Mobilbio och den nya generationens kreativa verktyg.